Flamenco i Valencia: rötterna

Var flamencon kommer ifrån

UNESCO:s post för flamenco nämner tre stråk – sång, dans och gitarr – och konstaterar att många gemenskaper ser konsten som ett kännetecken för vilka de är. Den tillskriver den gitano, eller romska, gemenskapen en central roll i att forma den. Hjärtat den anger är Andalusien, med äldre kopplingar till Murcia och Extremadura, och den tillägger att flamenco dyker upp vid festivaler, ritualer och privata sammankomster. Wikipedia daterar det tidigaste skriftliga spåret till slutet av 1700-talet i Baja Andalusia och anger Jerez de la Frontera som den första platsen där den dokumenterades.

Från café cantante till tablao

Flamenco var inte alltid en timme med biljett. Wikipedia säger att cafés cantantes – nattbarer som serverade flamenco tillsammans med dryck – hade sin storhetstid från mitten av 1800-talet in i 1900-talets andra decennium. Från 1920 till 1955 flyttade föreställningarna in i tjurfäktningsarenor och teatrar under etiketten flamencoopera. De tablaos som ersatte caféerna växte fram över hela Spanien under 1960-talet. Ordet kommer från tablado, en golvplanka, och betecknar både scenen och lokalen, och många tablaos serverar dryck, tapas eller fullständiga måltider. Ett café med scen och bar tillhör den traditionen. Varje steg förändrade rummet men höll scenen, drycken och publiken nära varandra.

Läs nästa: Biljetter och platser till Café del Duende

Hur konsten reste

Wikipedias artikel om tablaon säger att flamencon spreds till andra regioner i takt med att caféformatet förändrades och nya stilar utvecklades, och dess huvudartikel noterar en historisk närvaro i Murcia och Extremadura bortom Andalusien. Den dokumenterar också flamencoundervisning och festivaler så långt bort som New Mexico och Rotterdam. Den konst som nådde en lokal i Valencia i slutet av 1900-talet hade redan färdats en lång väg.

Kopplingen till Levante

Valencia vetter mot Medelhavet, och den närmaste flamencotraditionen är den östliga. Wikipedia beskriver fandangos orientales, de östliga fandangos, som med ursprung i östra Andalusien och Murcia, och listar cartageneras, murciana och levantica bland de besläktade fria sångerna. Det gör inte Valencia till ett flamencohjärta, och inget som säljs med biljetten utlovar dessa sånger. Det betyder däremot att konsten har en längre östlig historia än kartan antyder.

En pionjär i en ny stad

Lokalen säger sig ha grundats 1998 och presenterar sig som pionjär i denna region med att visa flamenco permanent. Dess egen sajt anger två mål: att visa konstens kraft för människor som inte kände till den, och att ge flamencovännerna i Valencia en plats att dela den på, eftersom de fram till dess inte hade någon. Den påpekar också att flamencon utsågs till världsarv av UNESCO 2010. Dessa årtal är lokalens egna, och dess egna sidor är den bästa källan för dem.

Varför det fortfarande fungerar i ett litet rum

UNESCO pekar ut dynastier, familjer, sociala grupper och flamencoklubbar som de kanaler som för vidare konsten, så små rum har alltid burit den. Ett intimt rum visar det en stor teater plattar till: gitarristens händer, sångarens ansikte, dansarens fotarbete. Tablao-formatet bevarar denna närhet, och det är vad en förstagångsbesökare kommer för. Ett intimt rum är alltså ingen kompromiss. Det är den miljö konsten växte upp i.

Vem detta inte är för

Att se flamenco i dess andalusiska kärnland kräver en resa söderut, och denna föreställning kommer inte att ersätta den. En kväll i Valencia visar konsten så som den framförs borta från hemmet, i ett rum med sin egen historia. Besökare som planerar att vara i Sevilla, Granada eller Jerez föredrar kanske att spara sin första flamencokväll till dess. En kväll i Valencia är en god första smak av konsten, och en dålig ersättning för regionerna där den växte upp.